Nya prejudicerande domar från hovrätten efter ändringar i vårdnads- boende och umgängeslagen i juli 2006.

Jag har i tidigare artiklar berättat om de nya ändringarna i lagen som trädde i kraft den 1 juli 2006 och som rör vårdnad, boende och umgänge 

Enligt den gamla lagen krävdes att den ena föräldern var olämplig och/eller att det fanns en svår och djup konflikt mellan föräldrarna som omöjliggjorde samarbete i frågor som rörde barnen för att domstolen skulle kunna ge den ena föräldern ensam vårdnad.

Enligt den nya lagen ska det inte krävas fullt så svår och djup konflikt mellan föräldrarna för att en av dem ska få ensam vårdnad. Domstolen ska också fästa större vikt vid hur föräldrarna kan samarbeta kring frågor som rör barnet. 

Nu har två viktiga domar i vårdnadsmål från Svea hovrätt meddelats. Domarna är prejudicerande vilket innebär att de är vägledande för rättstillämpningen, i vart fall tills Högsta Domstolen ändrar på någon av dessa domar eller, i något annat mål, beslutar på ett sätt som går emot de båda hovrättsdomarna.  Dessa två hovrättsdomar visar, precis som min egen erfarenhet sedan de nya ändringarna, att det har blivit lättare att få ensam vårdnad.

Föräldrarna hade tidigare varit sambor men hade separerat och bodde efter separationen i två olika städer. Umgänget mellan pappan och de två gemensamma barnen fungerade inte bra. Pappan hade problem med att få ihop sitt arbetsschema med umgängestillfällena och mamman ansåg att det är hon som fick driva på för att det skulle bli något umgänge och enligt mamman ställde pappan ofta in umgängestillfällena.

Pappan var dömd för misshandel och olaga hot mot mamman, samt misshandel mot hennes pappa dvs barnens morfar.

Tingsrätten gjorde bedömningen, trots konflikterna mellan parterna rörande umgängestillfällena, att det inte var omöjligt för parterna att diskutera med varandra om saker som rörde barnen. Eftersom möjligheten till kommunikation fanns mellan parterna bedömdes inte konflikten som så djupgående att den gemensamma vårdnaden skulle upplösas.

Målet överklagades till hovrätten. Hovrätten ifrågasatte inte pappans vilja att få till stånd umgänge med barnen eller ta ansvar för dem på andra sätt. Hovrätten fann dock att han inte hade förmått ordna sina personliga förhållanden på ett sätt som gjort det möjligt för honom att ta ansvar fullt ut i dessa avseenden. Dessutom ansåg hovrätten att den misstro och rädsla som mamman kände mot pappan var välgrundad.

Hovrätten citerade propositionen till lagändringarna och framhöll att ”gemensam vårdnad skall inte användas som instrument för att framtvinga samarbete mellan föräldrarna. Någon presumtion för eller emot gemensam vårdnad finns inte, barnets bästa i varje enskilt fall skall bedömas utifrån de individuella förhållandena.”

Mot bakgrund av det anförda fann hovrätten att föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rörde barnen i så hög grad brast att det var förenligt med barnens bästa att vårdnaden skulle tillkomma mamman ensam.

Tingsrätten hade även i detta mål fastställt att vårdnaden skulle vara gemensam därför att föräldrarna ansågs kunna samarbete i frågor som rörde barnet.
Hovrätten däremot gjorde en annan bedömning och anförtrodde vårdnaden till modern.

Hovrätten citerade även i detta mål propositionen till de nya lagändringarna och skrev ”rätten ska vid sin bedömning om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta kring frågor som rör barnet”.

Hovrätten skrev vidare ” i propositionen framhålls att gemensam vårdnad normalt förutsätter att föräldrarna har ett någorlunda konfliktfritt samarbete i frågor som rör barnet, vilket dock inte innebär att föräldrarna alltid måste ha samma uppfattning men att de måste kunna hantera sina delade meningar på ett sätt som inte drabbar barnet” samt ”att möjligheten att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja måste användas med stor försiktighet och lyhördhet och att gemensam vårdnad kan vara oförenlig med barnets bästa även om en konflikt mellan föräldrarna inte kan sägas vara så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta, samt att någon presumtion för gemensam vårdnad inte föreligger”.

Hovrätten bedömde i detta mål att även om det inte syntes helt omöjligt för parterna att samarbeta - en sparsam kontakt om vardagliga spörsmål som rörde dottern hade skett, uppenbarligen konfliktfritt, via SMS och mail – fick ändå samarbetssvårigheterna mellan parterna anses vara av sådan natur att det var bäst för dottern att den gemensamma vårdnaden upplöses och vårdnaden istället anförtroddes mamman ensam.

Hovrätten har genom ovan beskrivna domar ändrat praxis vad gäller den svårighetsgrad av föräldrarnas konflikt och graden av samarbetssvårigheter som krävs för att den gemensamma vårdnaden skall upplösas och vårdnaden anförtros åt den ena föräldern.