Våldtäkt mot barn

Brottsbalkens sjätte kapitel om sexualbrott omarbetades år 2005. En rad olika förändringar inträdde i och med detta. Bland annat separerades sexualbrott mot barn från sexualbrott mot vuxna och vissa, helt nya brottsrubriceringar infördes, bland annat en särskild paragraf om våldtäkt mot barn.

Motiven till att införa särskilda brott för sexualbrott mot barn grundade sig i att barns förmåga att uttrycka sin vilja i sexuella sammanhang är mycket begränsade. Lagstiftaren ville helt enkelt klargöra att barn aldrig kan samtycka till sexuella handlingar.

6 kap. 4 § första stycket

Brottet våldtäkt mot barn återfinns i 6 kap. 4 § Brottsbalken. Första stycket anger att den som har samlag med ett barn under femton år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäckt mot barn.

Tidigare förutsattes för straffansvar, för barn liksom vuxna, att gärningen genomförts med användande av våld eller hot av visst kvalificerat slag. Detta ledde många gånger till orimliga resultat. Förövare friades ofta från våldtäkt då domstolen fann att barnet i viss mån medverkat till handlingen då barnet inte behövts tvingas till den sexuella handlingen. Tvång kunde därmed inte göras gällande.

Numera krävs inte att förövaren använt våld eller hot för att döma någon för våldtäkt mot barn. Det är nog att genomförandet av den sexuella handlingen är allvarligt kränkande för barnet. Man utgår från att ett sexuellt umgänge utförts eller i vart fall att övergreppet omfattat kroppslig beröring men även andra omständigheter, såsom ex. att förövaren är barnet närstående kan vara allvarligt kränkande i lagens mening.

Lagstiftaren har ansett att barn inte på samma sätt som vuxna har förmåga att uttrycka en viljeyttring eller ett samtycke och således krävs inte längre tvång eller hot för ansvar för våldtäkt mot barn.

I ett fall (NJA 2006 s. 221) hade en praktikant på en förskola genomfört en sexuell handling genom att föra in handen mellan skinkorna på en fyraårig pojke och vidröra dennes analöppning och genitalier. Högsta domstolen ansåg inte att beröringen var så allvarligt kränkande att den skulle klassas som våldtäkt mot barn såsom åklagaren gjorde gällande. Mannen dömdes istället för det mindre allvarliga brottet sexuellt övergrepp mot barn.

I ett annat mål i (RH 2006:112) hade en man efter att ha bjudit en 13 årig flicka på alkohol i sådan omfattning att hon blivit berusad hållit sina fingrar i flickans slida under en icke obetydlig tid. Flickan hade flera gånger sagt till mannen att sluta, men denne avbröt sitt handlande först då hon knuffat bort hans hand. Mannen dömdes av Göta Hovrätt för våldtäkt mot barn då hovrätten fann att den handling som mannen utfört framstod som klart mer kränkande än den i ovan angivet rättsfall och att handlingen var att likställa med samlag.

Även samlag med den som är under 15 år och där barnet medverkat frivilligt omfattas av bestämmelsen om våldtäkt mot barn. Bestämmelsen är tillämplig inte bara i de fall då förövaren själv aktivt initierat den sexuella handlingen utan också i sådana fall då barnet tagit initiativ till handlingen.

Det är emellertid inte alla fall där förövaren har samlag med ett barn under 15 år som skall bedömas som våldtäkt mot barn. Lagstiftaren nämner som exempel på gärningar som i stället kan bedömas som sexuellt utnyttjande av barn dels situationer där två ungdomar, varav den ena är under och den andra strax över 15 år, frivilligt har samlag med varandra, dels fall där en äldre person har samlag med någon som snart fyller 15 år och där samlaget bygger på fullständig frivillighet och ömsesidighet.

Frågan om frivillighet har prövats av högsta domstolen i NJA 2006 s. 79 I och II. I det första fallet var flickan 13 år och 10 månader och den tilltalade 25 år. De hade haft en ömsesidig relation och det sexuella umgänget planerades av dem tillsammans. Enligt Högsta domstolen hade målsäganden uppnått en sådan ålder att denna i sig inte kunde anses utgöra något hinder mot att beakta frivilligheten, och det hade inte heller framkommit något om målsägandens mognad eller omständigheterna i övrigt som gav anledning att bortse från frivilligheten. Mannen dömdes därför till sexuellt utnyttjande och inte för våldtäkt mot barn.

I det andra fallet var flickan14 år och 10 månader. Före samlaget hade hon sagt nej flera gånger, men med hänsyn till att hon i högsta domstolen uppgett att hon inte visste om den tilltalade uppfattat detta och till omständigheterna i övrigt fick bedömningen av gärningen utgå från att den tilltalade uppfattat samlaget som frivilligt från målsägandens sida. Med den utgångspunkten och i beaktande av den korta tid som återstod innan målsäganden skulle fylla 15 år ansåg högsta domstolen att gärningen inte borde hänföras till våldtäkt mot barn utan betecknas som sexuellt utnyttjande av barn.

6 kap. 4 § andra stycket

I andra stycket 4 § skyddas även barn mellan 15-18 år mot utnyttjande av personer som har särskilt ansvar för dem. Det föreskrivs att även den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen skall svara på grund av ett myndighetsbeslut.

Det andra stycket avser att ge ungdomar ett absolut skydd mot sexuella närmanden från såväl föräldrar, mor- och farföräldrar, som den som har att svara för barnets vård och fostran enligt myndighetsbeslut, ex. familjehemsplacerade barn, liksom andra vuxna med liknande ställning som fostrare såsom nya partners till föräldrarna. Nya parters till föräldrar behöver inte bo tillsammans med barnen utan det är tillräckligt att de träffar barnen i egenskap av parter till föräldern.Grov våldtäkt mot barn

För att en gärning ska betraktas som grov anges i lagen att det särskilt ska beaktas om förövaren använt hot eller våld om brottslig gärning eller om fler förgripit sig på barnet eller om förövaren med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Exemplifieringen i lagtexten är inte uttömmande, även andra omständigheter kan medföra att brottet bedöms som grovt. Domstolarna måste så som alltid göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Advokat Barbro Sjöqvist