Det är inte helt ovanligt att någon inleder en sexuell relation med någon de är i beroendeställning till på ett eller annat sätt. Relationen kan ibland vara ömsesidig och frivillig utan inslag av utnyttjande. I andra fall utnyttjas den som är i beroendeförhållande att företa sexuella handlingar hon eller han egentligen inte vill och som han eller hon under andra omständigheter inte skulle företa.
Lagstiftaren har särskilt velat skydda den som är i beroendeförhållande till den andre parten genom att lagstifta i frågan.
För att någon ska dömas för brott krävs enligt 6 kap 3 § Brottsbalken att en person har förmått en annan person att företa eller tåla en sexuell handling genom att allvarligt missbruka att den andra personen befunnit sig i en beroendeställning till honom eller henne.
Förarbeten, praxis eller doktrin ger ingen tydlig ledning om när en beroendeställning kan anses föreligga. I förarbetena anges emellertid att en förutsättning för straffbarhet är att den mot vilken gärningen riktar sig ska inta en beroendeställning i förhållande till gärningsmannen. Det är således inte tillräckligt att gärningsmannen har en överordnad ställning.
En beroendeställning kan ha sin grund i ekonomiska mellanhavanden eller i ett anställnings- eller lydnadsförhållande såsom exempelvis mellan lärare och elev. Beroendeställning kan även vara av annat slag, såsom en narkomans beroende av den som tillhandahåller narkotika, mellan präst och konfirmand eller förhållande mellan läkare/psykolog och patient. Det krävs att den mot vilken gärningen förövas ska stå under ett tryck som är av allvarlig betydelse för honom eller henne.
Bestämmelsens krav på att förövaren ska ha förmått den utsatte att företa eller tåla den sexuella handlingen innebär emellertid att förövaren ska ha varit aktiv för att få tillstånd den sexuella handlingen. Kriminaliseringen omfattar inte fall då det är den utsatte som tagit initiativ till och varit aktiv för det sexuella umgänget.
När man ska avgöra om missbruket av den utsattes situation är att bedöma som allvarligt ska man göra en objektiv bedömning. Förövarens egen uppfattning bryr man sig inte om. Förövarens uppsåt måste dock omfatta de faktiska omständigheterna som enligt en objektiv bedömning gör missbruket allvarligt.
För att någon ska kunna dömas för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning krävs således att man kan bevisa att ett beroendeförhållande föreligger.
Nedanstående rättsfall visar exempel på då domstol ansett att sådant förhållande föreligger.

Sofiemålet
Det sk Sofiemålet avgjordes i första instans av Jönköpings tingsrätt 2009-05-18 mål nr B 3940-08 och av Göta hovrätt i andra instans 2009-07-17 mål nr B 1389-09.
Fallet är speciellt och mycket uppmärksammat i media då Sofie tog sitt liv kort före huvudförhandling i tingsrätten. Hon kunde därför inte höras inför domstol varför polisförhören med henne istället spelades upp under rättegången såsom bevisning.
Sofie bodde på ett behandlingshem från sommaren 2007 till sommaren 2008 och fick under den tid hon bodde där kontakt med gärningsmannen genom en kamrat. Gärningsmannen var känd på behandlingshemmet som en person som tillhandahöll narkotika.
Gärningsmannen försedde Sofie och hennes kompis med amfetamin, gratis eller mot betalning, och Sofie utvecklade ett visst beroende. Gärningsmannen och Sofie möttes på olika platser när Sofie skulle ha amfetamin och de hade också ibland sex efter det att Sofie fått droger av honom.
Sofie uppgav själv i polisförhör att hon inte ”varit med på” att ha sex med gärningsmannen, att hon upplevde honom äcklig och att hon aldrig frivilligt hade sex med honom. Gärningsmannen ska genom våld och hot tilltvingat sig samlag med henne. Hon sa att hon inte ville men gärningsmannen höjde då rösten.
Gärningsmannen vidgick att han vid tre tillfällen haft samlag med Sofie men uppgav att samlagen var frivilliga från Sofies sida.
Såväl tingsrätten som hovrätten fann att åtalet för våldtäkt skulle ogillas då det inte kunde ställas utom rimligt tvivel att gärningsmannen gjort sig skyldig till våldtäkt. Detta främst då Sofie, i och med att hon avlidit, inte kunde höras inför domstol och man därmed inte hade kunnat ställa frågor till henne om de olika gärningarna. Gärningsmannens försvarare hade inte heller varit närvarande under några av de förhör som hållits med Sofie under förundersökningen och hade därmed inte heller kunnat ställa kontrollfrågor. Dessutom hade polisen i förhören ställt många ledande frågor.
Då domstolarna skulle ta ställning till om rekvisiten för sexuellt utnyttjande om person i beroendeställning var uppfyllda angav de följande. Då gärningsmannen försåg Sofie med droger och intog droger tillsammans med henne var han också medveten om hennes beroende.
Vidare ansåg domstolarna det visat att Sofie inte hade några egna inkomster eller tillgångar och att hon därmed hade begränsade möjligheter att finansiera ett missbruk. Gärningsmannen var Sofies enda leverantör av droger under perioden. Gärningsmannen hade dessutom uppgett att han efter ett tag fick reda på att Sofie var intagen på behandlingshem och domstolarna ansåg att gärningsmannen måste ha insett detta. Sofie hade således befunnit sig i en situation där hon haft mycket svårt att kunna neka till att ha samlag med förövaren.
Domstolarna ansåg det därför styrkt att Sofie hade en beroendeställning till gärningsmannen. Tingsrätten dömde honom till sexuellt utnyttjande av beroendeställning i fem fall. Hovrätten dömde dock endast till sexuellt utnyttjande av beroendeställning i de fall gärningsmannen erkänt att samlag förevarit, dvs. i tre fall.

Lärare som haft sex med minderårig elev döms för grov våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning
I ett annat fall har en lärare dömts för grov våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning då han under två års tid haft ett sexuellt förhållande med sin elev.

Flickan och läraren träffades första gången då flickan var 12 år och började i sjunde klass på högstadiet. Läraren var då 59 år. Flickan mådde mycket dåligt på grund av jobbiga hemförhållanden och då hennes nära vän hade begått självmord. Hon kände att ingen hade tid med henne i hemmet då mamman var psykiskt instabil och pappan var bortrest mycket. Hon hade dessutom fått ett småsyskon. Flickan hade också svårt med kamratkontakter och hade inga vänner.

Läraren var flickans nya klassföreståndare och flickan upplevde honom som trevlig och en person hon kunde ty sig till. Flickan stannade ofta kvar efter lektionstid för att kunna samtala med läraren. Hon upplevde att läraren lyssnade på henne och brydde sig om henne. Läraren kom att bli en fadersgestalt för flickan.

Läraren började, efter att flickan vid ett tillfälle missat bussen, skjutsa hem flickan i sin bil. Han hämtade upp henne på olika platser utanför skolan och han bad också flickan att lägga sig ner i bilen så att hon inte skulle synas.

Enligt flickan var det läraren som tog initiativet till de sexuella handlingarna och han var också den som bestämde var de skulle ses. De sexuella handlingarna var dock frivilliga från flickans sida. Läraren försåg flickan med preventivmedel och bjöd henne på alkohol vid flera tillfällen.

Läraren erkände att han haft samlag med flickan vid 15 tillfällen och att han vid ytterligare fem tillfällen berört flickans könsorgan. Han erkände dock inte sexuella handlingar i den omfattning som flickan beskrev och han menade också att samlagen var frivilliga från flickans sida.

Eskilstuna tingsrätt dömde läraren till fem års fängelse (mål nr B 1144-09). Tingsrätten angav i sina domskäl att läraren var väl medveten om flickans ålder och att han också insett att flickan känt sig ensam i sin familj och i skolan samt att hon hade ett stort behov av en vuxen att anförtro sig åt.

Tingsrätten ansåg också att det var uppenbart att läraren omsorgsfullt planerat sammanträffandena och menade att han också vidtagit åtgärder för att hemlighålla förhållandet vilket motsäger hans påståenden om att sexuella handlingar ägt rum i betydligt mindre omfattning än vad flickan berättat om. Det fanns dessutom stödbevisning för flickans berättelse.

Vid en samlad bedömning ansåg tingsrätten att flickans berättelse var trovärdig och tillförlitlig och kunde läggas till grund för bedömningen.

Tingsrätten anförde att redan flickans låga ålder då den sexuella relationen inleddes, nyss fyllda 13 år, innebar att utrymmet för att bedöma gärningen som mindre allvarlig var mycket begränsad.

Härtill kom att flickan var otrygg i skolan och i den situationen sökt stöd hos sin lärare och klassföreståndare. Hennes sociala mognad var speciell. Läraren hade i sin yrkesroll haft ett särskilt ansvar för att stödja hennes utveckling i skolan. Detta har han allvarligt missbrukat.

Flickan har före 15 års ålder av sin lärare regelbundet under en tvåårsperiod utsatts för ett stort antal sexuella handlingar. Hon har som elev befunnit sig i ett särskilt utsatt läge. Detta gör att tingsrätten bedömde gärningen som grov våldtäkt mot barn.

Tingsrätten ansåg vidare att för tiden efter att flickan fyllt 15 år ska läraren dömas för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.

Domen överklagades till Svea hovrätt (mål nr B 6468-09). Hovrätten fastställde tingsrättens dom i dess helhet.

Advokat Barbro Sjöqvist