Sexuellt ofredande
Jag får ofta frågor om vad de olika sexualbrotten i 6 kapitlet brottsbalken innebär och vad skillnaden är mellan de olika brotten. Jag kommer därför i kommande artiklar att gå igenom vad de olika brotten i 6 kapitlet brottsbalken innebär. Jag börjar med brottet sexuellt ofredande, 6 kapitlet 10 § brottsbalken som föreskriver sedan den 1 april 2005:
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet.
Paragrafen är 6 kapitlets ”slasktratt” och avser att täcka alla sådana handlingar som är sexuellt kränkande men som inte kan anses vara en sexuell handling. Det är ofta fråga om ”lindrigare” handlingar i form av flyktig beröring eller handling.
Bestämmelsen är subsidiär i förhållande till de andra bestämmelserna i kapitlet vilket innebär att någon kan straffas enligt bestämmelsen endast om det inte går att straffa honom/henne enligt någon av de andra straffbestämmelserna i kapitlet.
Första stycket
En grundläggande förutsättning för att det första stycket ska bli tillämpligt är att den utsatta/e är under 15 år.
Det innebär att motsvarande ovälkomna beröringar eller handlingar mot vuxna faller utanför bestämmelsen. Om en man exempelvis på gatan klappar en passerande kvinna vid ryggslutet omfattas handlingen inte av bestämmelsen om sexuellt ofredande enligt 6 kapitlet brottsbalken utan av ofredande enligt 4 kapitlet brottsbalken.
Ytterligare en förutsättning för att första stycket ska vara tillämpligt är att gärningsmannen antingen sexuellt har berört barnet eller förmått barnet att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd.
För att någon ska bli dömd för sexuellt ofredande förutsätts vidare att handlingen har en klar, och för en vuxen person, uppenbar sexuell prägel, dvs att gärningsmannen på något sätt genom handlingen blir sexuellt ”retad” eller sexuellt tillfredställd.
Barnet behöver dock inte ha utsatts för tvång eller annan otillbörlig påverkan för att medverka i handlingen. Det är tillräckligt att gärningsmannen på något sätt påverkat barnet att medverka i handling med sexuell innebörd.
Domstolen ska göra en objektiv bedömning och barnets egen uppfattning eller inställning har ingen betydelse. Det innebär att ett eventuellt samtycke från barnet inte påverkar ansvarsbedömningen, med andra ord kan gärningsmannen bli dömd för sexuellt ofredande även om barnet påstår sig ha tyckt om den sexuella handlingen eller påstår sig ha medverkat helt frivilligt.
Andra stycket
Detta stycke omfattar brott mot såväl barn som vuxna och är avsedd att skydda alla kränkningar av den enskildes sexuella integritet.
Den första gärningen som omnämns är blottning. För att någon ska kunna bli straffad krävs att handlingen typiskt sett är sådan att den väcker obehag hos annan. Det krävs således inte att handlingen väckt obehag i det enskilda fallet. Inte heller är det ett krav att handlingen skett offentligt. Också blottning som skett i enrum inför en enda person kan falla under bestämmelsen beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.
Den andra gärningen omfattar beröringar och handlingar som inte kan anses vara sexuella handlingar. För att straffas för sexuella handlingar krävs generellt att dessa handlingar har en viss varaktighet. Enligt denna paragraf kan dock en person straffas för sexuellt ofredande även om beröringen endast varit flyktig.
Handlingen eller beröringen skall liksom enligt det första stycket ha varit avsett reta eller tillfredställa gärningsmannens sexualdrift och kan bestå i ord eller handling. Det innebär att vuxna som under lek med barn råkar beröra barnets könsorgan inte kan fällas för sexuellt ofredande (förutsatt att avsikten inte var att reta eller tillfredställa gärningsmannens sexualdrift).
Ett exempel på handlingar som kan omfattas av sexuellt ofredande är att en person av sexuellt intresse mer flyktigt berör den utsattas/es bröst eller könsdelar. Ett annat exempel kan vara tydliga sexuella kontakter per telefon eller e-mail.
Vilka handlingar som uppfyller angivna kriterier får bestämmas utifrån samtliga omständigheter. Det kan exempelvis vara av betydelse mot vem handlingen företas, exempelvis ett barn eller en vuxen, liksom tids- och miljöförhållanden.
Det räcker att handlingen utförts på ett sätt som leder till att den utsatta/e typiskt sett blir sexuellt kränkt. Det behöver alltså inte bevisas att personen kände obehag eller att den sexuella integriteten verkligen blev kränkt.
Enligt ett rättsfall från Högsta domstolen blev en vuxen man dömd för sexuellt ofredande då han under kel med flickor kittlat dem på olika ställen på kroppen och under leken strukit över deras yttre könsorgan med handen (NJA 1966 s.61).
Enligt ett rättsfall från hovrätten fälldes en man som vid sex tillfällen hade ringt till för honom okända kvinnor och under falska förespeglingar ställt frågor om deras sexualliv fällts för sexuellt ofredande (RH 1997:91).
Enligt ett annat rättsfall från Högsta domstolen fastställde domstolen att en manlig officer inte gjort sig skyldig till sexuellt ofredande efter att ha fällt kränkande sexuella yttranden till en kvinnlig värnpliktig. Mannen hade frågat kvinnan om hon ”varit inne på toaletten och knullat?” och därefter kallat henne för hora. Högsta domstolen konstaterade först att yttrandena visserligen innehåller ord med en tydlig sexuell innebörd samt att de också i en mer allmän mening kan framstå som anstötliga. Men då yttrandena var riktade till en vuxen person och som ett led i en tillrättavisning av en underställd värnpliktig kunde det inte anses visat att förhållandena varit sådana att den sexuella karaktären hos yttrandena varit uppenbart sedlighetssårande i den mening som avses i bestämmelsen. I NJA 1997 s. 359
Som jag i så många tidigare artiklar har framfört är gränsdagningen mellan de olika brotten i sexualbrottslagstiftningen är svåra att göra. Det kan innebära att samma handlande kan bedömas och benämnas på ett sätt av en tingsrätt och på ett annat sätt av en hovrätt för att slutligen bedömas på ett tredje sätt av Högsta domstolen.