Högsta domstolen meddelade i december 2010 en dom som rörde våldtäkt mot barn. Fadern friades.
Avgörandet fick mycket uppmärksamhet i massmedia och många uttryckte farhågor om att det i framtiden kommer att bli omöjligt att få någon fälld för sexualbrott mot barn och att det nu i stort sett är fritt fram för pedofiler. Andra hävdade att denna dom kommer att få tämligen liten betydelse.
Vad som är mycket intressant och också mycket vikigt för praxis är att Högsta domstolen har varit mycket tydlig och utförlig i sina domskäl.  Referent i målet var fd Justitiekanslern, numera justitierådet,  Göran Lambertz. Han har ju gjort sig känd för många uttalanden och åsikter om anmälningar och domar om sexuella övergrepp mot barn. Bl a skrev Göran Lambertz 2006 rapporten om ”Felaktigt dömda”. Göran Lambertz tog tillfället i akt att till den nu aktuella domen göra ett tillägg med en rad generella förtydliganden om vad som är viktigt att beakta i mål om sexualbrott.

Högsta domstolens domskäl
Högsta domstolen skriver i sina domskäl att domstolen i sexualbrottmål liksom i alla brottmål genom den utredning som lagts fram ska finna det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig för att han/hon ska kunna dömas. Detta innebär i stort sett att det praktiskt taget ska vara uteslutet att det kan förhålla sig på något annat sätt än det som åklagaren har påstått.

Högsta domstolen anför vidare att vid bedömning av målsägandens utsaga ”finns det ofta anledning att lägga vikt vid främst sådana faktorer som avser innehållet i berättelsen som sådan, exempelvis i vad mån den är klar, lång, levande, logisk, rik på detaljer, påvisat sanningsenlig i viktiga enskildheter samt fri från felaktigheter, motsägelser, överdrifter, svårförklarliga moment, konstansbrister, dåligt sammanhang, eller tvekan i avgörande delar”.
Högsta domstolen fortsätter att om det i ett mål finns ett obestämt antal gärningar som inte har närmare angivits i plats och tid i åklagarens gärningsbeskrivning ”måste prövningen av skuldfrågan ske med beaktande av att den tilltalade i praktiken kan ha begränsade möjligheter att förebringa någon annan motbevisning än sådan som avser målsägandens allmänna trovärdighet”.  Med andra ord är det svårt för en tilltalad att motbevisa något som han/hon inte vet när det påstås ha ägt rum. En bristande individualisering utesluter dock inte att det kan bli en fällande dom, men Högsta domstolen menar att stränga krav bör upprätthållas när det gäller bevisföringen i sådana mål.
Göran Lambertz tillägg
Justitierådet Göran Lambertz utvecklade, i tillägget till domen, Högsta domstolens domskäl och ger sin uppfattning om hur man ska bedöma trovärdigheten i sexualbrottmål.

Göran Lambertz påpekar att domstolar ska var mycket försiktiga i sina trovärdighetsbedömningar och poängterar att det är särskilt svårt att ”bedöma trovärdigheten utifrån exempelvis det allmänna intryck som målsäganden ger eller av icke-verbala faktorer i övrigt, såsom grad av nervositet eller säkerhet, benägenhet att fästa eller slå ner blicken, röstläge, emotionella reaktioner, gester eller rörelsemönster”. Särskilt uppmanar Göran Lambertz till försiktighet när det gäller slutsatser av att en utsaga bär det ”självupplevdas prägel”.

Göran Lambertz fortsätter och påpekar att det är vikigt att beakta hur berättelsen har växt fram och om det förekommit ledande frågor vid förhöret. En spontan berättelse kan vara mer trovärdig än en berättelse som verkar inlärd och statisk. Om målsäganden kan lämna godtagbara förklaringar till att tidigare lämnade uppgifter inte stämmer överens så ska förklaringarna beaktas.

Göran Lambertz poängterar att det faktum att en målsägande framstår som mer trovärdig än den tilltalade inte är tillräckligt för en fällande dom.

Att en person uppfattas som trovärdig innebär i sig inte att uppgifterna är tillförlitliga. Att någon verkar trovärdig kan bero på t ex inbillning, sammanblandning, påverkan av andra mm. För att uppgifterna ska bli tillförlitliga krävs någon form av stödbevisning.

Även den tilltalandes trovärdighet ska beaktas, och även sannolikheten i sig i både målsägandens och den tilltalades berättelser ska tas hänsyn till.

Vidare ska domstolen beakta målsägandens reaktioner omedelbart efter händelsen och hennes/hans agerande i övrigt, teknisk bevisning och om målsägandens och den tilltalades berättelser är förenliga med den tekniska bevisningen, eventuella vittnesuppgifter av relevans samt utredningsmöjligheter för att kontrollera målsägandens berättelse som kan ha missats att utredas av polisen.

Ytterligare omständigheter som ska beaktas är om det t ex förekommit personliga motsättningar mellan parterna, om målsäganden har behov av en förklaring i förhållande till sin familj, om målsäganden kan ha skäl att rikta sanningslösa beskyllningar mot den tilltalade och också, som Göran Lambertz uttrycker det ”den frestelse som kan finnas för vissa målsäganden att få skadestånd ”

Trots de oerhört starka krav som Göran Lambertz uppställer på en målsägandens trovärdighet konstaterar han att även om en målsägande inte är alltigenom trovärdig ska den tilltalade kunna dömas om det finns annan stark bevisning.

Göran Lambertz avslutar sitt tillägg med hänvisa till en dom från Högsta domstolen från 1991 avseende behovet av vittnespsykologer och konstaterar att det ”så gott som aldrig” finns skäl för en domstol att höra en sakkunnig om dennes bedömning av trovärdigheten hos en målsägande, en tilltalad eller ett vittne.
Slutord
Högsta domstolen har i denna dom sammanställt vad som tidigare skrivits i lagförarbeten och doktrin med den praxis som har utvecklats i våra domstolar de senaste åren. Samtidigt har Högsta domstolen höjt beviskraven ytterligare ett steg.

Redan innan denna dom meddelades var det svårt att få åklagare att väcka åtal i sexualbrott och denna dom har med största sannolikhet inneburit att åklagare i ännu högre grad kommer att undlåta att väcka åtal. Åklagarna kommer förmodligen bara att väcka åtal de gånger de ha mycket stark bevisning.

Det är klart att vi, i den rättstat som Sverige är, måste ha ett rättssäkert system som på alla sätt bidrar till att inte oskyldiga sätts i fängelse. Å andra sidan har beviskraven nu blivit alltför höga och frågan är om alla de som i massmedia uttryckte sin oro för att ”det nu är fritt fram för pedofiler” får rätt?
Advokat Barbro Sjöqvist