Från polisanmälan till rättegång

Var anmäls brottet?
Om den som har blivit utsatt för ett brott vill polisanmäla brottet kan anmälan göras på vilken polisstation som helst. Polisen som tar emot anmälan måste skriva in det som anmäls på en särskild blankett.  Den som har varit utsatt för brott, målsäganden, bör se till att få en kopia på anmälan så att hon/han kommer ihåg vad som sagts.

Var ska brottet utredas?
Brottet ska utredas av polismyndigheten på den ort där brottet begicks. De flesta polismyndigheter har en sexualbrottsenhet där erfarna och kunniga poliser tar hand om målsägandena. På en del polismyndigheter finns också speciella enheter som handlägger våldsbrott mot kvinnor och barn.
Om man vill anmäla ett sexualbrott eller våldsbrott är det, som jag skrev i artikeln i förra numret av Våga Se! möjligt att få ett målsägandebiträde som kan hjälpa och stötta målsäganden. Om man inte har ett målsägandebiträde brukar det gå bra att själv ringa till närmaste polisstation och fråga var sexualbrottsenheten i det distriktet finns och därefter vända sig direkt till sexualbrottsenheten för att boka tid för anmälan och förhör. Om man varit utsatt för våld och det inte finns någon särskild enhet för våld mot kvinnor och barn kan man i alla fall försöka få boka tid hos någon polis som har vana att handlägga sådana ärenden.
Om man bara går till vilken polisstation som helst och säger att man vill anmäla ett sexualbrott eller våldsbrott kan man ha oturen att få prata med en polis som inte är så lämplig för just den uppgiften. Om inte målsäganden blir bra bemött och får stöd och hjälp redan från början kan det innebära att målsägande känner sig kränkt och ledsen och inte vill delta vidare i utredningen.

Hur går förundersökningen till
När anmälan har gjorts påbörjas en sk förundersökning. Vid allvarligare brott, såsom misshandel och sexuella övergrepp, ska förundersökningen ledas av en åklagare. Det betyder att polisen överlämnar den skriftliga anmälan om brottet till en åklagare som går igenom anmälan och därefter ger direktiv till den utredande polisen hur hon/ han ska gå vidare. Ofta anser åklagaren att hon/han inte har fått tillräckligt med uppgifter kring brottet genom anmälan och ber då polisen att hålla ett nytt förhör med målsäganden. Ibland måste flera förhör hållas.

Hur går förhören till?
Förhören hålls oftast på den utredande polisens tjänsterum. Polisen spelar antingen in allt som sägs på en bandspelare eller antecknar allting för hand. När barn är målsäganden spelas förhöret nästan alltid in på videoband. Detta sker i speciella rum. Ibland kan förhör med vuxna målsäganden, som mår mycket dåligt, psykiskt eller fysiskt, också spelas in på videoband, särskilt om man ser att det finns en risk att målsäganden inte ska klara av att närvara vid rättegången.
Om målsägande vill har hon/har rätt att ha förhörsvittne med vid förhören. Man ska då tänka på att välja någon person som inte senare kan bli aktuell som vittne i den kommande rättegången.
Efter förhöret ska ett förhörsprotokoll upprättas. Protokollet ska godkännas av målsäganden. Om förhöret har pågått under längre stund och om det som målsäganden berättar är omfattande bör, enligt min åsikt, målsäganden alltid få med sig protokollet hem för att i lugn och ro gå igenom det som står och först därefter godkänna protokollet. Står det fel i protokollet eller om man har något mer att tillägga är det viktigt att man berättar det för polisen så att förhöret kan rättas till alternativt att en rättelse läggs till protokollet. Om det kommer in felaktigheter i protokollet kan det hållas emot målsäganden senare under processen och målsägande kan anses som mindre trovärdig eftersom hon/han lämnar olika uppgifter eller felaktiga uppgifter vid olika tillfällen.
Det är mycket viktigt att allt som är av vikt kommer fram i polisförhören. Det bästa är om allt kommer fram vid första förhöret. Det är viktigt att ge en så klar och strukturerad och detaljerad berättelse av det som hänt. Det är bättre att berätta för mycket än för lite. Allt som man över huvud taget kan komma ihåg ska med i förhöret- allt det man gjort, sett, hört, sagt, luktat, känt osv . Det är därför av stor vikt att noga tänka igenom allt man vill säga till polisen innan man gör sin anmälan.
 
Som ovan nämndes ska brott utredas på den ort där brottet begicks. Om ett barn bor i Stockholm men utsätts för övergrepp i Malmö kan brottet anmälas till polisen i Stockholm. Polisen som tar emot anmälan i Stockholm kommer då att lämna över ärendet till polisen i Malmö som ska utreda brottet. Eftersom det är långt för en målsägande att ta sig från Stockholm till Malmö för att bli förhörd av polisen kan man ofta göra så att målsäganden förhörs av en polis i Stockholm som sedan skickar en utskrift av förhöret till Malmö.

Vittnen och annan bevisning
Om målsäganden har berättat för någon om brottet eller visat blåmärken eller liknande för någon så ska den personen (vittnet) förhöras av polisen. Det är dock viktigt att känna till att om man blir förhörd av polisen så kan man komma att bli kallad som vittne till en framtida rättegång.
Ibland ger åklagaren direktiv till polisen att knacka dörr i området där brottet har begåtts för att om möjligt hitta vittnen.
Om målsäganden har fått fysiska skador och besökt en läkare kan polisen inhämta ett rättsintyg från den läkaren. I rättsintyget ska det framkomma vilka skador målsäganden har, och helst också fotografier på skadorna,  samt läkarens uppfattning om de skador som finns på kroppen kan ha uppkommit på det sätt som målsäganden påstår att skadorna har uppkommit. Det är mycket vikigt att polisen kan få ett rättsintyg för ofta är rättsintyget den bästa och ofta den enda bevisningen, förutom målsägandens egen berättelse, på att ett brott har begåtts. Har målsäganden inte gått till doktorn måste hon/han uppmanas att omedelbart besöka en läkare, helst en rättsläkare, för att säkerställa den bevisning som kan finnas på kroppen i form av märken, hudavskrap från gärningsmannen mm.
Har någon utsatts för sexuella övergrepp, vare sig det är barn eller vuxna, är det oerhört vikigt, ut bevishänseende, att personen blir undersökt av en rättsläkare så snart det kan ske efter övergreppet. Skador läks mycket snabbt i munnen, underlivet, ändtarmen osv och därmed försvinner oersättligt och ofta avgörande bevismaterial.

Förhör med den misstänkte
När polisen har förhört alla tänkbara vittnen ger åklagaren direktiv till polisen att höra den misstänkte. Hon/han kanske i sin tur uppger att det finns vittnen som kan styrka att hon/han inte har begått det brott som hon/han misstänks för och då måste polisen förhöra även de vittnena. Om målsäganden är rädd för den misstänkte bör hon/han be polisen att meddela henne/honom när den misstänkte ska förhöras så att hon/han kan vidtaga åtgärder för att skydda sig mot eventuella reaktioner från den misstänkte.

Förundersökningen
När alla vittnen har förhörts och brottet är utrett är den sk förundersökningen klar och
åklagaren måste då fatta beslut om åtal ska väckas eller inte. Om åklagaren anser att det finns tillräckligt med bevis för att få en fällande dom ska åtal väckas och en rättegång ska hållas. Om åklagaren däremot inte anser att det finns tillräckligt med bevisning så ska förundersökningen läggas ner pga att brott ej kan styrkas.

Rätt att få ta del av förundersökningen
Om åklagaren väcker åtal har målsägande inte automatiskt rätt att få del av förundersökningsprotokollet och därmed få läsa vad den misstänkte och de olika vittnena har sagt. Har målsäganden ett målsägandebiträde har dock målsägandebiträdet rätt att få ut förundersökningsprotokollet. Om åklagaren däremot väljer att inte väcka åtal har varken målsäganden eller målsägandebiträde rätt att få ut förundersökningsprotokollet.  Målsägande har däremot alltid rätt att få en kopia på sitt eget förhör. Gärningsmannen har dock alltid rätt att få ta del av hela förundersökningen därför att hon/han måste få veta vad i anklagelserna består så att hon/han får möjlighet att bevisa sin oskuld