Mamman misstänker att pappan utsätter barnen för sexuella övergrepp. Hon vägrar därför att lämna bort dem till honom över helgen, trots att det finn en dom som säger att hon ska göra det. Det kan kosta henne stora summor och leda till personlig konkurs.
Advokat Barbro Sjökvist skriver om hur det går till när en förälder vänder sig till rätten och begär verkställighet av umgänge.

Om tingsrätten (eller hovrätten) har fastställt i en dom att en förälder ska ha umgänge med sitt barn (umgängesförälder) och den förälder som barnet bor med (boendeföräldern) inte skickar iväg barnet till umgängesföräldern kan umgängesföräldern vända sig till tingsrätten och begära verkställighet av umgänget.

Rättegång 1:
Yrkande att boendeföräldern vid vite ska föreläggas att lämna ut barnet till umgängesföräldern
Ett verkställighetsmål går till så att umgängesföräldern ansöker hos tingsrätten att boendeföräldern vid vite av ett visst belopp ska föreläggas lämna ut barnet på det sätt som framkommer av domen om umgänge. Vanligtvis begärs att barnet ska lämnas ut vid de kommande fem umgängestillfällena. Vite är ett annat ord för en slags böter. De vitesbelopp som ofta yrkas uppgår till mellan 2 000 kr till 10 000 kr.
När umgängesföräldern yrkar att boendeföräldern ska föreläggas att vid vite av 5 000 kr lämna ut barnet vid de fem kommande veckosluten menar hon/han att hon/han vill att boendeföräldern ska betala vitet om boendeföräldern inte lämnar ut barnet under de begärda veckosluten.

Rättegång 2:

Om boendeföräldern, trots tingsrättens dom, inte lämnar ut barnet till umgängesföräldern, måste umgängesföräldern åter vända sig till tingsrätten med begäran om att tingsrätten ska bestämma att boendeföräldern ska tvingas betala ut vitet.

Om boendeföräldern inte har lämnat ut barnet vid något av de fem umgängestillfällena och det förelagda vitet uppgick till 5 000 kr per gång, måste således boendeföräldern betala 25 000 kr. Om det rör sig om fler än ett barn blir boendeföräldern skyldig att betala 25 000 kr per barn. Vitet betalas till staten – inte till umgängesföräldern.

Rättegångskostnader

Dessutom måste den förälder som förlorar rättegången, betala den andras rättegångskostnader. Rättegångskostnaderna uppgår ofta till ca mer än 10 000 kr per rättegång. Det vill säga, förlorar boendeföräldern den första rättegången och blir förelagd att lämna ut barnet vid vite av 5 000 kr, måste boendeföräldern betala både sina egna rättegångskostnader och umgängesförälderns rättegångskostnader.

Går sedan umgängesföräldern åter igen till tingsrätten och begär att tingsrätten ska döma ut vitet om 5 000 kr per gång och umgängesföräldern vinner målet igen måste således boendeföräldern åter betala både sina egna och umgängesförälderns rättegångskostnader. Boendeföräldern måste således betala sammanlagt ca 20 000 kr för sina egna rättegångskostnader, 20 000 kr för umgängesförälderns rättegångskostnader och 25 000 kr i vite. En summa om 65 000 kr.

Skulle boendeföräldern överklaga tingsrättens dom med föreläggandet att lämna ut barnet kommer rättegången att tas om i hovrätten. Eventuellt kan då målet avgöras på handlingarna dvs utan en muntlig huvudförhandling (rättegång). Rättegångskostnaderna kan då bli lite mindre men samma sak gäller för hovrätten som för tingsrätten – den part som förlorar måste betala den andres rättegångskostnader. 

Parter kan få rättshjälp för mål avseende verkställighet. Rättshjälp innebär att staten betalar en viss del av ombudskostnaden. Rättshjälpen baseras på årsinkomsten. Har man ”för hög” inkomst (man får tjäna ca  260 000 kr/år med vissa avdrag för antal barn, skulder mm) får man ingen rättshjälp. Även om man beviljas rättshjälp gäller det endast för ens egna rättegångskostnader. Man får ingen hjälp att betala motpartens rättegångskostnader.  För vissa typer av mål kan man få ta sitt rättsskydd i anspråk. Rättsskydd betalas ut genom den rättsskyddsförsäkring som man kan ha via sin hemförsäkring. Såvitt jag vet finns det dock inget försäkringsbolag som beviljar rättsskydd i verkställighetsmål i tingsrätten.

För det fall boendeföräldern har gått igenom två rättegångar som ovan beskrivits och tvingats betala både rättegångskostnader och vite men ändå inte skickar iväg barnet till umgängesföräldern, kan umgängesföräldern på nytt ansöka om ny verkställighet i tingsrätten. På detta sätt kan flera mål hålla på samtidigt, begäran om verkställighet, överklagande av detta, begäran att boendeföräldern ska betala ut vite, överklagande av detta, ny ansökan om verkställighet, nytt överklagande etc etc.

De boendeföräldrar som råkar in i verkställighetscirkusen blir, som ni förstår, ofta snabbt utblottade och går ofta i personlig konkurs. Kan de inte betala viten och rättegångskostnader går fordringarna vidare till kronofogdemyndigheten med betalningsanmärkningar och utmätningar till följd.

Verkställighet kan vara ett effektivt sätt att få boendeföräldrar att skicka iväg sina barn till umgängesföräldern. Särskilt gäller det när det inte är något egentligt ”fel” på umgängesföräldern och den enda anledningen till att boendeföräldern inte skickar barnet till umgängesföräldern är att det råder en personlig tvist mellan föräldrarna och den ena vill hämnas på den andra genom att inte låta den föräldern träffa barnen. Hur många sådana fall det finns känner jag inte till – jag har aldrig stött på något i min verksamhet som advokat. Däremot känner jag till massor av fall där boendeföräldern inte skickar iväg barnen för att de misstänker att umgängesföräldern misshandlar barnet eller utsätter det för sexuella övergrepp. Jag känner också till massor av fall där barnet vägrar att bli ivägskickad till umgängesföräldern och där boendeföräldern gör allt vad hon/han kan för att få iväg barnet men barnet vägrar. Ofta tvingas boendeföräldern att tvinga iväg barnet eller helt enkelt låta umgängesföräldern med våld bära med sig barnet.

De nu beskrivna situationerna är naturligtvis förfärliga. Det är definitivt inte förenat med barnets bästa. Man kan inte påstå att boendeföräldern tar sitt föräldraransvar i dessa situationer. Problemet är dock att om boendeföräldern inte skickar iväg barnet kommer boendeföräldern i en utomordentligt besvärlig ekonomisk situation, men det är inte det värsta. Det värsta är att tingsrätten, om umgängesföräldern yrkar att hon/han ska få ensam vårdnad om barnet alternativt att barnet ska bo hos henne/honom så kan hon/han få rätt i domstolen och barnet kanske måste flytta hem till förövaren.  Boendeföräldern kanske inte kan bevisa att barnet far illa hos umgängesföräldern, t ex kan förundersökningar läggas ner pga att åklagaren anser att det saknas bevis, läkarintyg kanske finns som styrker att barnet har varit röd i stjärten men kan inte fastslå att det rör sig om ett övergrepp, socialsekreterare förstår inte problematiken och barnet kanske är för litet att uttrycka sig eller helt enkelt inte klarar av att berätta om det som barnet utsätts för, psykologhjälp finns inte att få. I de nu nämnda situationerna kan det finnas risk för att boendeföräldern förlorar vårdnaden om barnet eller i vart fall att tingsrätten bestämmer att barnet ska bo hos förövaren.

Om domstolen finner att verkställigheten är oförenlig med barnets bästa ska umgängesförälderns yrkade ogillas dvs hon/han ska förlora målet. Det gäller således för boendeföräldern att bevisa att barnet far illa.

Domstolen ska också besluta att det inte ska äga rum någon verkställighet mot barnets vilja om barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja ska beaktas (ca 12 år).

För övrigt utgår domstolen från principen att en dom på umgänge ska följas om det inte är något särskilt som har hänt efter det att tingsrätten fattade sitt beslut om umgänge.

Före ändringarna av vårdnadslagen den 1 juli 2006 prövades verkställighetsmål av länsrätten. Nu ska de prövas av tingsrätten. Dessutom är det meningen att det ska vara samma domare som ska avgöra målet avseende vårdnad-boende och umgänge och verkställighetsmålet. Detta ger domaren möjlighet att få större kunskap om barnet som målen avser och kanske, förhoppningsvis, kan detta leda till något positivt.

Barbro Sjöqvist