Samma dag som jag sätter mig ner för att skriva den här artikeln om hur svenska feminister drivit fram EU:s lag mot människohandel, får de en senkommen present – outtalad hyllning – av den svenska regeringen:
Den svenska lagen mot sexköp skärps till ett års fängelse från 1 juli i år.
Här berättar kvinnorna som tog makten i EU, med hjälp av den svenska modellen, hur de lyckades få med sig samtliga medlemsländer i det första steget mot en sexköpslag i EU.

Det är en kall januaridag. Snön ligger vit på taken och istapparna hänger hotande från stuprören. Vid korsningen S:t Eriksgatan-Flemminggatan flyter biltrafiken långsammare än vanligt i halkan.

I en våning i närheten ryker det från tekopparna, när Anita Gradin, Sveriges första EU-kommissionär i Bryssel 1995, med uttryck från en annan tid, kommer ihåg hur hon med politisk knipslughet och lång feministisk erfarenhet, lyckades få herrarna i kommissionen att rodna när hon förde sexindustrin på tal och därefter gå med på att sätta människohandeln på EU:s agenda.

- Vid den tiden hade jag lärt mig hur en slipsten ska dras.

Anita Gradin var en av det socialdemokratiska partiets mest lysande kvinnor på 1980-talet , så när statsminister Ingvar Carlsson ringde till den gradinska ambassadörsbostaden i Wien efter EU-folkomröstningen 1994 och frågade om hon kunde tänka sig flytta till Bryssel, var det lika självklart som att Anita svarade ja.

Pappersarbetardottern från Hörnefors hade då en lång politisk karriär bakom sig där det internationella arbetet och kvinnofrågorna, som det hette på 60-talet, alltid präglat hennes arbete.

I sina politiska memoarer Från bruket till Bryssel kan man tydligt se att feminismen löper som en röd tråd från 60-talets särbeskattningsdebatt där finansministern Gunnar Sträng ”sopade golvet med mig och mina argumenet, och påstod att småjäntor som jag inte begrep sig på skattepolitik” till 1995, då hon stod bakom det femåriga EU projektet ”STOP sexual trafficking in persons”, som ett led i en handlingsplan mot sexslaveriet i Europa.

- Jag satte människohandeln på dagordningen, men frågan är lika aktuell och viktig i dag som då. Det visar bara att sexhandeln måste debatteras hela tiden och det känns väldigt bra för mig att Cecilia Malmström nu fortsätter att ha tummen i ögat på kommissionen.

Mitt te har kallnat i koppen, men Anita Gradin har fått upp ångan. Frågan har inte kallnat i hennes k(r)opp.

- På den tiden kom kvinnorna till Västeuropa från de forna kommunistländerna, där den sociala missären bredde ut sig efter murens fall. Mönstret var det samma som nu. Ligor av män sålde kvinnor till bordeller under falska förespeglingar att de skulle ett jobb i väst.

Vid den första samlingen av folk från polismyndigheter och regeringskanslier
visade det sig att problemet över huvudtaget inte var känt i två av medlems-
länderna, Storbritanien och Sverige.

- När jag började prata om sexhandeln rynkade mina manliga kollegor i kommissionen på näsan och sa att det är väl ingen stor fråga och lite bordeller har vi alltid haft. Många tyckte att till och med att det var nödvändigt för de ”stackars” karlarna.

- Även om medvetenheten har ökat i dag, så känner vi ju igen argumenten, som fortfarande finns i ganska breda lagrar.

En vanlig reaktion som mötte Anita Gradin när hon tog upp sexhandeln var att det var typiskt, att det skulle komma en svensk moraltant och göra sig viktig i Bryssel. Men alla herrar var inte likadana, kommissionens ordförande Jacques Santer gav henne sitt fulla stöd att driva frågan.

Motstånd och raljerande gliringar från manshåll i Bryssel är något som följt de svenska kvinnornas jämställdhetskamp i EU fram till våra dagar.

- Killarna skrattade åt oss och kom dragande med den gamla floskeln om att prostitution är världens äldsta yrke och media i hela EU höll med, minns Maj-Britt Theorin, när vi möts på det klassiska Nybergs konditori på Upplandsgatan i Stockholm, ett stenkast från hennes bostad.

Hon var EU-parlamentariker för (s) 1995-2004. Under den perioden var hon ordförande i kvinnoutskottet 2000-2003 och var parhäst med Marianne Eriksson (v), som var vice ordförande i samma utskott i parlamentet.

Publicerat 24 mars, 2011 kl. 11:18