Säkerhetsfrågan kring svenska anstalter har oftast handlat om rymningsrisker eller införsel av narkotika och vapen. Men sedan 2006 har frågan även kommit att inkludera brottsoffers säkerhet vid kontakt med intagna.

Det var till följd av att personalen på Skogomeanstalten utanför Göteborg reagerade på att många anhöriga till de intagna råkade illa ut vid besök och telefonkontakt som idén till brottsofferslussar tog form. Samma iakttagelser gjordes på Johannesbergsanstalten i Mariestad. Bristerna i att kunna erbjuda brottsoffer trygga och säkra besök på anstalterna dokumenterades i rapporten Från brott till brottsoffersluss – att skydda brottsoffer och förhindra återfall i brott som finansierades av Brottsoffermyndigheten. Implementering av arbetssättet har genomförts på nio av landets anstalter med särskilt behandlingsuppdrag för sex- och relationsbrottsdömda män, ett arbete som finansieras av Kriminalvårdens handlingsplan för arbetet mot våld i nära relationer och sexualbrott. Rapporten blev klar 2007. Då hade man även tagit fram ett förslag på arbetssätt för bemötande av brottsoffren på anstalter med avdelningar för brottslingar dömda för våld i nära relationer eller sexualbrott. Detta blev startskottet för införandet av brottsofferslussar runt om på landets anstalter.

Mycket av arbetet har hittills handlat om att ge Kriminalvården utbildning och handledning i ämnet. Personalen har fått kunskap om den beroendeställning ett brottsoffer kan ha till förövaren och om den process där de brottsliga handlingarna blir till en normalitet för brottoffret, som ofta tar på sig skulden för brottet. Ett barn som utsatts för eller bevittnat ett brott kan känna både avsky och kärlek till föräldern som begått brottet. Att en kvinna eller ett barn som blivit utsatt av en nära anhörig fortfarande vill ha kontakt med förövaren har tidigare varit svårt för Kriminalvårdens personal att förstå och hantera.

- Många tyckte att det mest rationella är att ta avstånd från förövaren men så är oftast inte fallet. Okunskapen kunde i vissa fall leda till ett hånfullt bemötande. Därför har det varit viktigt att ge personalen förståelse för den ambivalenta relation som brottoffer har till förövaren, säger Hanna Harnesk, psykolog och initiativtagare till projektet.

Enligt Kriminalvårdslagen är det en rättighet för den intagna att få träffa och upprätthålla kontakten med anhöriga som i många av sexual- och våldsbrottsfallen även kan vara den som utsatts för brottet. Det finns dock undantag från huvudregeln om besök och telefonkontakt om det föreligger skada för en besökare vilket gör att kriminalvården kan komma att begränsa eller villkora vissa kontakter med nära anhöriga om det bedöms nödvändigt. Det finns ofta en destruktiv bindning mellan brottsoffer och förövare som är svår att bryta. Det kan finnas olika motiv som gör att brottsoffret vill ha kontakt med förövaren. Det kan handla om att få svar på frågor om övergreppen, att besöka sin förövare kan i vissa fall vara en säkerhetsåtgärd för en utsatt kvinna då hon kan uppleva det mer riskfyllt att ta avstånd från mannen än att stanna kvar i en relation.

En brottsoffersluss består av specialutbildad personal som ska möjliggöra möten mellan förövare och brottsoffer på goda grunder. Då den intagne (eller den anhöriga) gör en förfrågan om kontakt med den andra parten görs en utredning där man kartlägger riskfaktorer. Man tittar då bland annat på brottsoffrets känslor och tankar kring ett eventuellt möte och på den intagnes inställning till sitt brott samt på risken för återfall. Om ett möte beviljas finns personal med som en stödjande resurs för brottsoffret. I de fall där brottoffret vill träffa sin förövare för att få möjlighet att ställa frågor om brottet kan personalen finnas till som ett stöd för att underlätta för besökaren att få sina önskemål med mötet uppfyllda. Efter mötet görs en uppföljning genom samtal med båda parter.

Den vanligaste risken som man kan se vid mötet på anstalt är att brottoffret utsätts för otillbörlig påverkan, det vill säga blir utsatt för makt och kontroll, blir kränkt och inte har möjlighet att ta tydlig position för sig själv. I några enstaka fall har besökaren utsatts för fysisk misshandel eller våldtäkt.

- Det är vanligt att kvinnor som blivit utsatta för våld kan känna sig ifrågasatta och tycker att Kriminalvården lägger sig i hennes privatliv och relation med mannen då vi tar kontakt med henne inför ett möte. Men i efterhand uttrycker många att de är nöjda med brottsofferslussens arbete, att de blivit tagna på allvar och att man för en gångs skull tagit hänsyn till deras behov, berättar Hanna Harnesk.

Det primära syftet med arbetet är att värna om brottsoffrets säkerhet och att ge brottsoffret en röst och möjlighet att påverka mötet med förövaren, vilket kan vara en del i den läkande processen. Men det kan även ha betydelse för det återfallspreventiva arbetet.

- I kontakten med brottsoffret får den dömde möjligheten att hitta redskap för att bättre hantera nära relationer och i förlängningen kan risken för återfall i brott minskas, menar Hanna.
Arbetet med brottsofferslussen har medfört en rad förbättringar inte bara i besöken utan har även lett till andra åtgärder. Till exempel har man börjat se över och förbättrat besöksutrymmena. Man har även intagit en vidgad syn på Kriminalvårdslagen om den intagnes rätt till umgänge med anhöriga genom att förvaltningsrätten har prövat kriminalvårdens avslag, ett utvecklingsarbete med den juridiska praxisen för att även ta hänsyn till brottofferperspektivet. I vissa fall har man kunnat ge avslag på en begäran om möte där man ser att det finns risk för skada för brottsoffret.
Sedan två år tillbaka sker nu ett omfattande arbete med att implementera brottsofferslussar på landets nio anstalter med behandlingsuppdrag för personer som är dömda för våld i nära relationer eller sexualbrott. Man räknar att det finns ca 600 platser för den typen av brottslingar.

Initiativet till brottsofferslussar har blivit positivt bemött och säkerhetsfrågan kring de personer som har utsatts för sexual- och våldsbrott i nära relationer har tagits på högsta allvar och det finns goda förutsättningar för att slussarna ska bli en del i den ordinarie verksamheten inom Kriminalvården i Sverige.

- Många personer med högre befattningar känner ett stort engagemang i frågan vilket underlättar för anställd personal att arbeta effektivt med de här frågorna ute på anstalterna, säger Hanna.

Clara Christiansson

Publicerat 13 december, 2010 kl. 11:17