FNs Barnkonventionen  

Alla barn har egna rättigheter.
Den 20 november 1989 är en historisk dag för världens 2 miljoner barn.
Då antog FNs generalförsamling konventionen om barnets rättigheter,
som nu är internationell lag.
Barnkonventionen slår fast att alla barn och ungdomar upp till 18 år har
samma rättigheter. Rätt att leva och utvecklas. Rätt att växa upp i trygghet
och skyddas mot övergrepp. Och rätt att respekteras för vad de tycker och
tänker. Barnets bästa ska alltid komma i första hand.

Barnkonventionen sätter normer för barns hälsa, utbildning, social trygghet, rimli levnadsstandard, lek och fritid. Konventionen slår också fast barnets rätt till eget språk, kultur och identitet. De länder, som anslutit sig till konventionen, ska utnyttja sina tillgängliga resurser maximmalt för att tillgodose barnets rättigheter. 191 länder har nu anslutit sig till Barnkonventionen. Aldrig tidigare har uppslutningen kring en FN-konvention varit så stor. För första gången någonsin har barnen fått en konvention, som bevakar deras självklara rättigheter.

Barnkonventionen i förkortad version
FNs konvention om barnets rättigheter består av 54 artiklar. Alla är lika viktiga och de gäller både i fredstid och i väpnade konflikter.

Handbok till Barnkonventionen

Artikel 1
Ett barn – det är varje människa i världen upp till 18 år.

Artikel 28-29
Barnet har rätt till gratis grundskoleutbildning. Undervisningen bör förbereda barnet för livet, utveckla respekt för mänskliga rättigheter och fostra i en anda av förståelse, fred, tolerans och vänskap mellan folken.
Artikel 2
Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
Artikel 31
Barnet har rätt till lek, vila och fritid.

Artikel 3
Barnets bästa skall alltid komma i främsta rummet.
Artikel 32
Barnet har rätt till att skyddas mot ekonomiskt utnyttjande samt mot hårt arbete som skadar eller hindrar barnets skolgång och äventyrar barnets hälsa.
Artikel 4
Konventionsstaterna ska sträva efter att till det yttersta av sina tillgängliga resurser söka förverkliga barnets sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. När resurserna inte räcker till bör man söka lösningar genom internationellt sambarbete.
Artikel 34
Barnet har rätt att skyddas mot alla former av sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.
Artikel 6
Varje barn har rätt att överleva och att utvecklas.
Artikel 35
Bortförande, försäljning eller handel med barn ska förhindras.
Artikel 7
Barnet har rätt till ett namn och en nationalitet. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, at få veta vilka föräldrarna är.
Artikel 37
Inga barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Inget barn får olägligt eller godtycklig berövas sin frihet. Barnet har rätt att snarast möjligt få juridisk hjälp.
Artikel 9
Barnet ska inte hållas åtskild från sina föräldrar mot sin vilja, utom när det är för barnets bästa. Barn som inte bor med båda föräldrar ska ha rätt att träffa båda två regelbundet.
Artikel 39
Barnet som blivit offer för vanvård, utnyttjande, försummelse, tortyr, väpnade konflikter eller annan omänsklig behandling har rätt till rehabilitering och social återanpassning.
Artikel 12-15
Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. När domstolar och myndigheter behandlar fall som rör barnet ska barnet höras och barnets intresse ska komma i första rummet. Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ska respekteras
Artikel 41
Rättigheterna i konventionen gäller inte om andra nationella lagar ger barnet större möjligheter att förverkliga rättigheterna
Artikel 18
Båda föräldrarna har gemensamt det primära ansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa ska för dem komma i främsta rummet
Artikel 42
De stater som anslutit sig till konventionen åtar sig att göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland vuxna och barn.

Artikel 19
Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare.

Artikel 43-45
Bestämmelser om hur alla länder som anslutit sig till konventionen ska arbeta för att förverkliga den. En övervakningskommitté inom FN granska konventionsstaternas rapporter. FN-organ och frivilligorganisationer kan också delta med information till FN.
Artikel 20-21
Barnet, som berövats sin familjemiljö, ska ha rätt till alternativ omvårdnad. Vid adoption ska staterna säkerställa barnets bästa i enlighet med gällande lagar.
Artikel 46-54
Regler om hur stater kan ansluta sig till konventionen och när dessa börjar gälla. Konventionsstater kan inte reservera sig mot artiklar som strider mot konventionens ändamål och syfte.
Artikel 23
Varje barn med fysiskt eller psykiskt handikapp har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör dess aktiva deltagande i samhället.