Den 1 juli 2006 kommer den nuvarande vårdnadslagen att ändras i vissa viktiga delar. Lagstiftaren har tagit till sig av den kritik som den nuvarande lagen utsatts för och enligt min mening så medför de nya ändringarna som träder ikraft i juli stora förbättringar. Det är naturligtvis mycket svårt att förutse hur domstolarna kommer att tillämpa den nya lagstiftningen men det finns i alla fall goda förutsättningar att det ska bli bättre för barn som far illa.

Jag kommer nedan att beskriva en del av de viktigaste förändringarna och i nästa artikel kommer jag att beskriva resten av de viktiga förändringarna.

Barnperspektiv

Den nuvarande lagen har ett barnperspektiv och det betonas i lagen att ”barnens bästa ska komma i främsta rummet vid avgörande av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge”. Tyvärr har det inte funnits något barnperspektiv över huvud taget i många av de domar som meddelats sedan 1998 och många barn har farit väldigt illa. Även om barnens bästa ska komma i främsta rummet så verkar det ofta som om domarna inte alls brytt sig om barnets bästa utan endast brytt sig om föräldrarnas bästa eller rättare sagt, endast den ene förälderns bästa.

De nya ändringarna betonar, ännu starkare än den nuvarande lagen, att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Den nya lagen har således ett ännu tydligare barnperspektiv.

Problemet med den nya lagen kommer säkert att vara, liksom det är nu, att det kommer att bli svårt att få fram bevisning. Som vi alla vet sker ju de flesta övergrepp, både psykiska, fysiska och sexuella, i hemlighet, utan att det går att få några bevis alls och om ord står mot ord, och båda föräldrarna är lika trovärdiga och barnet inte vågar/kan berätta, kommer det säkert att dömas ”fel” även i framtiden. Dessa nya ändringar ger dock hopp om att ”felen” kommer att bli färre än de är med nuvarande lagstiftning.

Enligt den nuvarande lagen är huvudregeln att vårdnaden ska vara gemensam. För att få ensam vårdnad krävs att den andra föräldern är olämplig eller att det föreligger en svår och djup konflikt mellan föräldrarna som omöjliggör samarbete kring barnen.

Det krävs, enligt den praxis som har utvecklats, att den ena föräldern är mycket olämplig och/eller att det finns en väldigt svår och djup konflikt mellan föräldrarna för att domstolen ska kunna ge den ena föräldern ensam vårdnad.

Enligt den nya ändringen ska det inte krävas fullt så svår och djup konflikt mellan föräldrarna för att en av dem ska få ensam vårdnad. Om en förälder utsätter barnet eller någon annan familjemedlem för våld, trakasserier eller annan kränkande behandling ska det bli lättare för den andra föräldern att få ensam vårdnad än vad det är med den nuvarande lagen.

Domstolen ska också sätta större betydelse till hur föräldrarna kan samarbeta kring frågor som rör barnet.  Enligt de nya ändringarna ska det finnas ett ”någorlunda konfliktfritt samarbete” mellan föräldrarna för att domstolen ska kunna döma till gemensam vårdnad.

Domstolen ska inte heller, såsom har skett enligt den nuvarande lagen, kunna döma till gemensam vårdnad för att ”tvinga” föräldrarna att samarbeta.  Oftast har det ju varit den svagare parten som måste vika sig för den föräldern som kanske utsätter hela familjen för våld och terror.

Domstolen ska även i fortsättningen kunna bestämma hos vem av föräldrarna barnet ska bo.

Domstolen ska också i framtiden kunna bestämma att barnet ska bo växelvis hos föräldrarna även om en av föräldrarna motsätter sig det. Växelvis boende ska dock, enligt de nya ändringarna utdömas mer restriktivt än vad det görs idag och en grundläggande förutsättning ska vara att ”föräldrarnas samarbetsförmåga är särskilt god”. Det ska också finnas flexibilitet hos föräldrarna, de ska bo förhållandevis nära varandra och man ska ta hänsyn till barnets kamrater, fritidsaktiviteter och möjlighet till skolskjuts mm.

Umgänge

Umgänge ska ske, enligt de nya ändringarna, enligt vad som är bäst för barnet med beaktande av samtliga omständigheter som rör barnet. Redan enligt den nu gällande lagen ska risken att ett barn far illa beaktas. Om det har funnits bevisning att barnet verkligen far illa, bevisning t ex i form av en dom, så har domstolen beaktat risken och i bästa fall nekat föräldern umgänge eller i vart fall endast gett rätt till umgänge i närvaro av kontaktperson. Har det inte funnits någon bevisning utan bara en förälders påstående om att barnet far illa är det inte alltid domstolen har brytt sig om risken. I propositionen står att läsa att ” det har framkommit att det finns en generell tendens hos domstolarna att tona ner betydelsen av att en förälder gjort sig skyldig till övergrepp i familjen”.

Enligt de nya ändringarna ska det göras en riskbedömning och om domstolen finner att barnet riskerar att fara illa vid umgängestillfällena ska domstolen överväga att inte besluta om umgänge. Man ska således lägga större vikt vid risken att barnet far illa än den andre förälderns rätt till umgänge.

När en förälder anklagar den andra för umgängessabotage eller att barnet vägrar att ha umgänge med den förälder som barnet inte bor hos ska det avgörande för hur domstolen ska döma vara vilka konsekvenserna blir för barnet och vilken betydelse som handlandet ifråga får för barnet. Såsom lagen är idag ägnar sig ofta domstolen åt ett ”rättvise-och bestraffningstänkande” och det är alltid barnet som får betala priset.

Domstolen ska, även med de nya ändringarna, kunna besluta att umgänge ska ske i närvaro av kontaktperson.  Kontaktperson ska dock i fortsättningen kallas umgängesstöd. Domstolen ska endast kunna besluta om umgängesstöd om socialnämnden förklarar att de kan åta sig uppdraget att utse något umgängestöd.

För er som vill läsa mer om den nya lagen finner ni den i regeringens proposition 2005/06:99

Barbro Sjöqvist